| EU-fakta.info |
2025-09-30
NATO har det primära ansvaret för Europas försvar. Vilken roll bör EU ha?
Innehåll: Försvarsområdet | Medlemsländernas försvarskostnader | Möte i Köpenhamn 201001 | Kommentar | Källor
EU har ingen gemensam armé, men det finns ett brett samarbete kring krishantering, fredsinsatser, gemensam materielutveckling och forskningsstöd. PESCO, EDF och den strategiska kompassen markerar att EU rör sig mot en starkare gemensam försvarsförmåga, men medlemsländerna behåller suverän kontroll över sina egna militära styrkor.
EU har de senaste decennierna byggt upp en alltmer omfattande verksamhet på försvarsområdet, men det är fortfarande medlemsstaterna som har det huvudsakliga ansvaret för sitt nationella försvar. EU:s roll kan beskrivas i några huvudpunkter:
1. Gemensam säkerhets- och försvarspolitik (GSFP / CSDP)
EU har ett särskilt ramverk för krishantering, fredsbevarande och civil-militär insatser.
Inom GSFP kan EU genomföra militära och civila uppdrag utanför unionens gränser, t.ex. i Afrika (träningsinsatser för lokala arméer, antipiratoperationer i Somalia, fredsbevarande i Bosnien-Hercegovina).
Beslut fattas enhälligt i Europeiska rådet, vilket betyder att alla medlemsstater måste vara överens.
2. EU:s militära och civila insatser
EU har genomfört ett 40-tal internationella uppdrag sedan 2003.
Insatserna har varierat från rent militära operationer till polisiär utbildning, gränsövervakning och rättsstatsuppbyggnad.
Exempel:
3. Permanent strukturerat samarbete (PESCO)
Startade 2017 som en fördjupning där 26 medlemsstater deltar.
Syftet är att utveckla gemensamma militära förmågor, forskning, samarbete och samordning av försvarsmateriel.
Exempel på projekt: gemensamma medicinska resurser, drönarförmåga, maritima övervakningssystem.
4. Europeiska försvarsfonden (EDF)
Budgeterat inom EU:s flerårsbudget.
Finansierar gemensam forskning och utveckling inom försvarsområdet (t.ex. nya vapensystem, teknik för cyberförsvar).
Ska minska beroendet av USA och andra leverantörer genom att stärka en europeisk försvarsindustri.
5. EU:s roll i NATO-samarbetet
EU är ingen försvarsallians i sig (till skillnad från NATO).
De flesta EU-länder är med i NATO, och samarbetet mellan EU och NATO är mycket nära.
EU betonar att dess verksamhet ska komplettera, inte konkurrera med NATO.
6. Strategiska initiativ
Strategiska kompassen (antagen 2022) ger en gemensam långsiktig riktning för EU:s säkerhets- och försvarspolitik.
Planen innehåller mål om en snabbinsatsstyrka på upp till 5 000 soldater som ska kunna användas från 2025.
Förbättrad underrättelse- och cybersäkerhetssamverkan.
Stärkt partnerskap med FN, NATO och afrikanska organisationer.
År 2024 uppgick medlemsstaternas försvarsutgifter till 343 miljarder euro, vilket är en ökning för tionde året i rad. År 2025 förväntas de uppgå till uppskattningsvis 381 miljarder euro. Försvarsutgifterna ökade med 19 % under 2024 jämfört med föregående år och med 37 % jämfört med 2021.
Under 2024 steg försvarsutgifterna till 1,9 % av EU:s medlemsstaters BNP, en ökning från 1,6 % under 2023. År 2025 förväntas de uppgå till uppskattningsvis 2,1 %. 343 miljarder euro som medlemsstaterna spenderade på försvar under 2024.
EUs ledare träffas i ett informellt möte i Europeiska rådet i Köpenhamn. Ämnena kommer att tas upp igenom vid mötet med Europeiska rådet 23-24 oktober 2025.
De kommer diskutera hur man kan stärka Europas försvar mot bakgrund av Rysslands senaste kränkningar av luftrummet i flera EU-medlemsstater.
Dessa provokationer har ytterligare visat behovet av att EU påskyndar och intensifierar ansträngningarna för att bygga ett Europa som kan reagera effektivt, självständigt och tillsammans på gemensamma hot.
EU har åtagit sig att beslutsamt öka sin försvarsberedskap senast 2030 och har vidtagit snabba åtgärder under de senaste månaderna för att nå detta mål. Detta inkluderar åtgärder för att stärka sin försvarskapacitet, öka finansieringen inom försvaret, utveckla sin industriella bas och skapa gemensamma upphandlingsmöjligheter, i full överensstämmelse med Nato.
Som vanligt vill EU ta vara på varje kris för att höja medlemsländernas kostnader. Men medlemsländerna måste prioritera sina utlovade bidrag till NATO, utveckla den egna försvarsförmågan och anpassa samhällena till en krigssituation. Först därefter blir det utrymme för bidrag till EU.
Medlemsländerna har radikalt olika förutsättning vid beslut om utveckling av den egna förmågan inom NATOs ram. Samarbeten är säkert ofta lämpliga mellan mindre antal medlemmar. Däremot är det krångligt för EU att svara för samordning.
Mer att läsa
FörsvarEU-fakta
Adm: Hans Iwan Bratt, hibratt@gmail.se | 250427