SAFE (Security Action for Europe) är ett nytt finansiellt instrument från EU, antaget i maj 2025, som erbjuder lån på upp till 150 miljarder euro för att påskynda försvarsinvesteringar och gemensam upphandling.
Programmet stödjer medlemsstater i att stärka försvarsindustrin genom att fokusera på ammunitions-, missil- och cyberkapacitet fram till 2030.
Syfte: Öka försvarsberedskapen och täppa till kritiska kapacitetsluckor i Europa genom "Readiness 2030"-paketet.
Finansiering: Upp till 150 miljarder euro i lån, inte bidrag, som ska återbetalas av medlemsstaterna.
Samarbete: Främjar gemensamma upphandlingar mellan minst två länder för att minska fragmentering, även om enskilda projekt tillåts under en begränsad tid.
Omfattning: Stödjer anskaffning av ammunition, artillerisystem, drönare, cyberkapacitet och skydd av kritisk infrastruktur.Deltagande: 19 medlemsstater har ansökt om medel (Sverige har valt att inte delta).Externt samarbete: Kanada är det första icke-europeiska landet som deltar i upphandlingar under SAFE-instrumentet.
EU-kommissionen tar lånen på medlemsländernas vägnar genom att emittera obligationer på den öppna kapitalmarknaden genom sin "etablerade finansieringsstrategi", där man ger ut så kallade EU-Bonds (EU-obligationer).
Regeringen stödjer det övergripande målsättningen att stärka Europas försvar, men väljer att stå utanför själva lånedelen av SAFE. Sverige bedömer att vi kan låna pengar billigare på egen hand på den internationella marknaden än via EU, tack vare vår starka statliga kreditvärdighet.
Istället för SAFE-lån har regeringen och Tidöpartierna enats om att låna upp till 300 miljarder kronor nationellt fram till 2035 för att finansiera den svenska upprustningen.
Sverige tillhör de länder (ofta kallade "de sparsamma") som principiellt motsätter sig att EU tar upp gemensamma lån.
"Engångshändelse": Den svenska linjen är att återhämtningsfonden efter pandemin (NextGenerationEU) var en unik engångshändelse och inte får bli en permanent modell för EU-finansiering.
Ansvarsfördelning: Regeringen betonar att varje medlemsland ska ansvara för sin egen ekonomi och sina egna budgetprioriteringar. Man befarar att gemensamma lån kan leda till att svenska skattebetalare får betala för andra länders utgifter.
Säkerhetspolitiskt undantag: Trots det principiella motståndet har regeringen under 2025 öppnat för att i extrema fall "inte utesluta någonting" på grund av det allvarliga säkerhetsläget i Europa, men prioriterar fortfarande nationella lösningar.