Aktuellt InnehållFritextsökVillkor
2024-11-2
OmLogga in
EU-fakta.info

2025-08-09

Folkmord

Professorn i folkrätt vid Stockholms Universitet Mark Klamberg har i ett inlägg i Facebook förklarat varför han anser att Israel gör sig skyldig till folkmord mot palestinier i Gaza.

Innehåll: Källor

Mark Klamberg:

För en vecka sedan gav jag intervju i Sveriges Radio om varför jag ändrat min bedömning vad gäller Gaza och folkmord. Det väckte en hel del debatt, frågor, både medhåll och kritik. För att bemöta frågor och kritik har jag nu skrivit artikel i Sydsvenskan. För er som ej har tillgång till Sydsvenskan så finner ni hela texten i kommentarsfält nedan. Originalartikeln - tillgänglig via Sydsvenskan - har länkar om ni på egen hand vill läsa de källor som jag hänvisar till.

title Donald Trump den 4 februari 2025 beskrev sin vision för ett återuppbyggt Gaza utan palestinier hyllades det kort därefter som en "fräsch id

För en vecka sedan gav jag intervju i Sveriges Radio om varför jag ändrat min bedömning vad gäller Gaza och folkmord. Det väckte en hel del debatt, frågor, både medhåll och kritik. För att bemöta frågor och kritik har jag nu skrivit artikel i Sydsvenskan. För er som ej har tillgång till Sydsvenskan så finner ni hela texten i kommentarsfält nedan. Originalartikeln - tillgänglig via Sydsvenskan - har länkar om ni på egen hand vill läsa de källor som jag hänvisar till.

Här är bevisen för att Israel begår folkmord

I början av 2024 förespråkade två israeliska ministrar en massdeportation av Gazabor och en inflyttning av israeliska bosättare i Gazaremsan. Israels politiker skjuter sig själva i foten när de öppet medger att de avser att begå brott, kommenterade jag utspelet då. En tvångsförflyttning är nämligen en krigsförbrytelse och brott mot mänskligheten. Samtidigt öppnade ministrarnas uttalande upp för än allvarligare brott. Hur ska de karaktäriseras rättsligt? Vad tillåter folkrätten? Den fråga som har engagerat flest är om det pågår ett folkmord på Gazaremsan.

Hamas terrorattack den 7 oktober 2023 har varit förhållandevis enkel att karaktärisera rättsligt - morden, våldtäkterna och gisslantagandena utgjorde brott mot mänskligheten, vilket 680 professor och experter i mänskliga rättigheter angav redan i ett upprop från den 9 oktober 2023 som jag undertecknade.

Hamas ledare har därutöver vid olika tillfällen talat om det önskvärda i judarnas förintelse och att Palestina (som innefattar nuvarande Israel) ska rensas från judar vilket gör att rubriceringen vad avser Hamas attack även skulle kunna vara folkmord.

Men det har varit mer omtvistat hur vi ska se på Israels agerande.

Svårigheten består i att Israel har haft en legitim grund att använda våld för att skydda sin civilbefolkning, frita gisslan och bekämpa Hamas. Samtidigt har den palestinska civilbefolkningen lidit stor skada i form av dödsfall, kroppsskador och förstörd egendom. Israeliska politiker har angett medel, mål och avsikter som är allt annat än legitima, däribland att den palestinska befolkningen i Gaza ska förnekas tillgång till mat och andra förnödenheter samt förmås förflyttas till andra länder.

Fram till i våras har jag beskrivit eventuella brott från Israels sida som krigsförbrytelser men inte folkmord. Under 2025 har dock konflikten ändrat karaktär och därmed anser jag det nu befogat att beskriva situationen som folkmord. Kortversionen är att under våren 2025 har alltfler ministrar i Israels regering talat om och planerat för att den palestinska befolkningen ska förflyttas från Gaza samtidigt som införsel av livsmedel blockerats under lång tid. Vad som länge betraktats och avfärdats som isolerade uttalanden och fantasier av perifera extremministrar från bosättarpartier framstår alltmer som hela den israeliska regeringens samlade politik som också genomdrivs i praktiken.

En längre version kräver förståelse av det rättsliga begreppet folkmord och hur det bevisas. Domstolspraxis är av stor vikt, inte minst den från Internationella domstolen (ICJ) då den avgjort två tidigare mål om folkmord rörande konflikten i före detta Jugoslavien och nu ska pröva målet mellan Sydafrika och Israel.

Definitionen av folkmord följer av 1948 års folkmordskonvention. Den räknar upp fem olika objektiva rekvisit - det vill säga de faktiska handlingarna - som var för sig kan utgöra folkmord. De flesta tänker nog endast på det första: att döda en medlem av en nationell, etnisk eller rasmässigt bestämd eller religiös folkgrupp. För den nuvarande situationen i Gaza bör det tredje rekvisitet uppmärksammas: att "[påtvinga] medlemmar av folkgruppen levnadsvillkor som är ägnade att medföra att folkgruppen helt eller delvis förintas". I ICC:s (Internationella brottmålsdomstolens) dokument över brottskriterier anges att denna folkmordshandling kan bestå av "avsiktligt berövande av resurser som är oundgängliga för överlevnad, såsom mat eller medicinska tjänster, eller systematisk utvisning från hem".

När civilbefolkningen i Gaza genom medvetna handlingar från israelisk sida berövas tillgång till mat (det vill säga svälter) och andra förnödenheter talar det för att detta kriterium är uppfyllt.

När Donald Trump den 4 februari 2025 beskrev sin vision för ett återuppbyggt Gaza utan palestinier hyllades det kort därefter som en "fräsch idé", samt som "revolutionärt" och "kreativt" av Netanyahu. I en intervju med nyhetskanalen Fox News sa Netanyahu att Israel skulle göra jobbet. Det är i ljuset av sådana uttalanden vi bör beakta Netanyahus besked den 2 mars 2025 att alla varor och förnödenheter till Gaza skulle blockeras.

Det innebar att ingen mat kom in under nio veckor, följt av ett system för matleveranser genom Gaza Humanitarian Foundation (GHF) som var uppenbart otillräckligt och till med farligt för civilbefolkningen, vilket många förutsåg - inte minst GHF:s första chef som tidigt avgick i protest på eget initiativ. FN:s världshälsoorganisation (WHO) har rapporterat om att en halv miljon människor lever i en katastrofal situation av hunger, akut undernäring, svält, sjukdom och död.

Det krävs inte att förövaren vill förgöra samtliga medlemmar av en grupp eftersom folkmordskonventionen talar om förintande av en grupp "helt eller delvis". Av domstolspraxis - särskilt kring massakern av 8 000 bosniaker i Srebrenica 1995 - framgår att folkmord kan avse en viss region och delar av befolkningen så länge som det är en substantiell del och påverkar gruppen som helhet (se till exempel Jugoslavientribunalens avgörande 2 augusti 2001, styckena 581-599 och ICJ:s avgörande 26 februari 2007, styckena 198-201).

Rubriceringen av folkmord i Srebrenica väckte debatt. Men idag, 30 år efter händelsen, är det närmast ingen i Sverige eller omvärlden (möjligtvis med undantag av Serbien) som bestrider att massakern av 8 000 personer i Srebrenica utgjorde folkmord. Hur kommer vi då att se på dagens situation i Gaza om 30 år?

För att handlingarna ska betraktas som folkmord krävs att även det subjektiva kriteriet är uppfyllt, det vill säga att det skett "i syfte att helt eller delvis förinta en nationell, etnisk eller rasmässigt bestämd eller religiös folkgrupp som sådan".

Här finns en betydande tröskel som är svår att bevisa. Med undantag av Wannseeprotokollet - där Nazitysklands byråkrater nedtecknade planerna på att utrota Europas judar - brukar inte folkmordsförövare nedteckna sina avsikter att begå nämnda brott. Istället krävs i rättegångar att åklagare visar ett mönster av handlingar och ord till stöd för att det finns avsikt att utföra folkmord. Av domstolspraxis framgår att sådan indiciebevisning endast är tillräcklig om den entydigt pekar i riktning mot avsikt att helt eller delvis förgöra en grupp.

Det är just av denna anledning som jag har tvekat - och som andra kollegor fortsatt tvekar - att beskriva situationen i Gaza som folkmord. En del av handlingarna och uttalanden pekar i en annan riktning vad avser Israels avsikt: de vill skydda sin befolkning, frita gisslan och bekämpa Hamas.

Detta dilemma är inte unikt för Israel-Hamaskriget. Folkmordet i Srebrenica skedde i samband med en väpnad konflikt. Vad gäller konflikten i Darfur i Sudan åberopade regeringen att den bekämpade väpnade rebeller, men ICC:s arresteringsorder mot Sudans tidigare president Omar Al-Bashir omfattar även folkmord. Rättspraxis visar att en förövare samtidigt kan ha olika mål, drivkrafter och motiv parallellt, det ena utesluter inte per automatik det andra.

Det blir allt svårare att förstå Israels politik med hänvisning enbart till legitima ändamål som att skydda den egna befolkningen, särskilt när allt fler regeringsmedlemmar allt oftare talar om att palestinierna i Gaza ska förflyttas till andra länder. Genom att peka på flera uttalanden från israeliska politiker uttryckte Omer Bartov - professor i studier om Förintelsen och folkmord - det väl i NY Times den 15 juli 2025:

"Jag tror att målet var - och är fortfarande - att tvinga befolkningen att lämna Gazaremsan helt och hållet, eller, med tanke på att den inte har någonstans att ta vägen, att försvaga enklaven genom bombningar och allvarlig förlust av mat, rent vatten, sanitet och medicinsk hjälp i en sådan utsträckning att det är omöjligt för palestinier i Gaza att upprätthålla eller återupprätta sin existens som grupp."

Omer Bartov skriver inte ut det själv, men för mig påminner det väldigt väl om Jugoslavientribunalens och ICJ:s resonemang när de kom fram till att Srebrenicamassakern ska karaktäriseras som folkmord. Kravet är inte att Israel avser att döda alla palestinier i det egentliga Israel (innanför den så kallade Gröna linjen), på Västbanken eller ens i Gaza. Det räcker med att det drabbar ett visst territoriellt område och delar av befolkningen så länge som det påverkar gruppen som helhet. När politiska ledare talar om att stora delar, upp till hälften av Gazas invånare ska förflyttas och att ett medel för detta är att vägra eller begränsa tillgång till livsmedel, så är risken antingen överhängande eller redan ett faktum att en substantiell del av gruppen som sådan kommer att upphöra att existera.

Vad spelar det då för roll hur vi beskriver situationen i Gaza? För de drabbade, politiker och allmänhet är karaktäriseringen som folkmord ofta central då det upplevs som värdemätare på allvaret i situationen och avgörande för vad omvärlden måste göra. En del kollegor vill stanna vid karaktäriseringar som "brott mot mänskligheten" eller "krigsförbrytelser".

För oss folkrättsjurister är klassificeringen inte avgörande för vad omvärlden bör göra. Omfattande brott mot mänskligheten kan vara lika allvarliga som folkmord, omvärldens skyldigheter är de samma. I första hand handlar det om att ej bistå en stat att begå brott, till exempel genom att exportera vapen som används för att begå internationella brott. Det är något mer oklart vad avser ytterligare skyldigheter, de kan omfatta handel och skyldighet att ingripa militärt. Det senare förutsätter dock godkännande av FN:s säkerhetsråd och att det faktiskt bidrar till en förbättrad situation.

Korrekt karaktärisering är central i en rättegångsprocess men i en pågående humanitär krissituation spelar det sekundär roll, viktigare är skyddet av civilbefolkningen. Att stater upplever sina skyldigheter på sådant sätt illustreras väl av att Sveriges regering nu vill frysa EU:s handelsrelationer med Israel samtidigt som de avstår från att rättsligt kvalificera situationen just som folkmord. Låt oss ta detta med oss i den fortsatta debatten.

***

Faktaruta - Vilka bevis har krävts i tidigare folkmords-åtal?

Domstolspraxis är av stor vikt när det rättsliga begreppet folkmord ska bevisas. Mark Klamberg rekommenderar fördjupning:

För domstolspraxis om vilken bevisning som krävs för att visa folkmord, se ICJ:s avgörande mellan Bosnien och Serbien den 26 februari 2007 gällande folkmord i Bosnien, styckena 209 och 373, ICC:s avgörande beträffande Sudans tidigare president Al-Bashir 3 februari 2010, styckena 33-39, Jugoslavientribunalen avgörande gentemot Karadži?, tidigare president för Republika Srpska (del av Bosnien) där målet bland annat gällde folkmord, 24 mars 2016, stycke 14.

För domstolspraxis om att folkmordsförövare kan ha flera olika motiv samtidigt, se Jugoslavientribunalen, Jelisi?-målet som rörde folkmord i Bosnien, dock på andra platser än Srebrenica, stycke 49 och Rwandatribunalen, Niyitegeka-målet där den åtalade var kommunikationsminister i Rwandas regeringen under folkmordet 1994, styckena 47-55.

Källor

EU-fakta
Adm: Hans Iwan Bratt, hibratt@gmail.se | 250427